Välfärd

Den svenska välfärdsmodellen står inför sin största utmaning sedan den skapades. Vi har en rikare, men också äldre och mer heterogen befolkning än någonsin tidigare. Förväntningarna på hög kvalitet, och kraven på individuella lösningar, har aldrig varit så stora. Ändå fortsätter välfärdsdebatten i gamla spår, med utbredd misstänksamhet mot enterprenörer och civilsamhälle och oacceptabelt låga förväntningar på resultat och resursanvändning i offentlig sektor.

Inom programområdet Välfärd utvecklar vi reformförslag och opinionsbildar för att välfärden ska anpassas för framtidens behov. Det handlar både om att skapa utrymme för ökad privat finansiering men också om att försvara att tjänster som är offentligt finansierade också måste ransoneras.

Vi arbetar för att:

  • säkra välfärdens finansiering genom utökade möjligheter till privata försäkringslösningar och konsumtion av välfärdstjänster
  • värna individens självbestämmande genom vidareutveckling av valfrihetssystemen
  • anpassa välfärdssystemen till ett samhälle präglat av ökad rörlighet och pluralism

Ändrat makroekonomiskt regelverk öppnar för ökat kundval i välfärden

4 mars, 2015

Regeringen har meddelat att man avser att ge Konjunkturinstitutet i uppdrag att se över det makroekonomiska ramverket med det så kallade överskottsmålet, som gäller sedan mitten av 1990-talet. Det är i grunden oroande. Sverige har en stor offentlig sektor med mycket stora åtaganden framöver inom socialförsäkringssystemet och välfärden.

Sverige är också en liten öppen ekonomi som behöver kunna visa att vi har vår offentliga ekonomi i ordning. Vid varje tillfälle. Det är lätt att glömma bort att vi klarat av de senaste vågorna av finansiell oro i världen bra, just tack vare det finansiella regelverket. Man bör därför vara ytterst försiktig med att ändra på detta.

Om man, som regeringen nu öppnar för, ändå ska se över regelverket finns det dock en intressant aspekt på en sådan reform som kan ge nya öppningar för enskildas valfrihet och för utvecklingen av välfärdens tjänster. Det ligger i att använda ett mindre stramt budgetläge till att faktiskt göra viktiga strukturella reformer av den offentliga ekonomin och inte minst när det gäller skatterna.

Vi vet alla att det finns stora anspråk på mer pengar från offentlig sektor om man släpper på stramheten i den offentliga ekonomin. Det har vi upplevt tidigare, med förskräckande resultat. Vi ser redan kraven växa på ökade utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, frikostigare sjukförsäkring, fler vägar, järnvägar och större satsningar på försvaret.

Men i stället för att öka omfattningen av den offentliga ekonomin borde man ta tillfället i akt och sänka skatterna för vanligt folk. Det skulle öppna för hushållen att göra egna val av t ex mer sparande, fler välfärdstjänster eller annat som man vill prioritera. Det skulle minska området för politiskt beslutsfattande.

När det gäller välfärden vet vi alla att utmaningarna framöver är mycket stora. SKL har beräknat att kommunalskatten kan behöva höjas med mer än 10 kr per intjänad hundralapp inom kommande decennier för att möta kraven från en åldrande befolkning som vill ha alltmer utvecklade tjänster inom vård och omsorg. Det är naturligtvis helt omöjligt.

Men sänker vi skatten, genom att klokt använda det utrymme som kan uppstå med lite mindre snäva regler för den offentliga ekonomin, kan vi skapa utrymme för hushållen att faktiskt göra egna val och köpa till de tjänster, som utöver grundutbudet från kommuner och landsting, behövs för att komplettera välfärden.

Med ökat utrymme för kundval och fler leverantörer skulle konkurrensen på marknaden öka och effektiviteten stiga. Den monopolpräglade välfärden som drivs i offentlig regi erbjuder mycket stora effektiviseringspotentialer. Vill man försäkra sig om en fördelningspolitiskt godtagbar profil så bör man kanske sänka skatten för vanliga inkomstlägen mest.

Ett förändrat makroekonomiskt ramverk kan öppna vägen både för fler jobbskatteavdrag och mer kundvalda välfärdstjänster i privat regi. Så kan vi stärka svensk ekonomi och välfärd.

Björn Hasselgren, Senior Fellow

Mer nyheter & kommentarer