Timbro Medieinstitut

Timbro medieinstitut (TMI) granskar medierapportering och analyserar mediernas utveckling. Utgångspunkten är att en offentlig sfär där tankar och åsikter fritt kan mötas gynnar en demokratisk samhällsutveckling.

Under lång tid har medierna kunnat erbjuda en sådan sfär genom ett system av normer, institutioner och organisationer. Nu är det systemet delvis i gungning. Medierna befinner sig i en period av snabba förändringar och stora utmaningar. Ny teknologi, nya vanor och nya marknader har förändrat förutsättningarna för journalistik och publicistik. Samtidigt som den tillgängliga informationsmängden växt sig större än någonsin ökar möjligheten både för journalister och konsumenter att välja bort den kunskap och de perspektiv som inte passar oss.

TMI försöker hitta nya perspektiv och finna svar på viktiga frågor. Hur påverkas vår offentlighet när gamla medieaktörer försvinner och nya tillkommer? När sociala medier tar över distributionen av nyheter? När journalistprofessionen försvagas? När de statliga Public service-företagen konkurrerar om samma läsare som privata aktörer? När medier intar en aktivistisk roll och driver politiska frågor? När fakta ses som föränderliga och subjektiva?

Kort sagt – TMI undersöker och diskuterar hur medierna kan och bör agera för att även i framtiden bidra till ett fritt och öppet samhälle.

TMI fokuserar särskilt på

Mediernas bevakning av företagande och näringsliv
Public Service roll i det nya medielandskapet
Medier och information ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv
Medieetik i praktiken – vad innebär egentligen begrepp som allmänintresse, opartiskhet och saklighet?

För att kunna utföra sin uppgift så bra som möjligt är TMI beroende av tips. Har du upptäckt en felaktig publicering? Har du själv drabbats av osaklig mediebevakning? Eller är du en journalist med förslag på ämnen att ta upp? I så fall – varmt välkommen att höra av dig! 

Andreas Ericson
E-post: andreas.ericson@magasinetneo.se
Telefon: 0701-479707

ISBN:  978-91-7703-011-99-5
Sidor:  37

Sakligheten i SVT och SR – en granskning av Granskningsnämnden

Författare:  Mats Olin & Erik Thyselius
Publiceringsdatum:  13 april, 2016

Granskningsnämnden för radio och TV (GRN) misslyckas i sitt uppdrag att bedöma om SVT och SR lever upp till kravet på saklighet. Kravet innebär att uppgifter som är av betydelse ska vara korrekta och att inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att betydelsefulla uppgifter utelämnas. Rapporten konstaterar att Granskningsnämnden fattar beslut om sakligheten utan att göra en av oberoende utredning av sakläget. Granskningsnämnden utgår från att den framställan som görs av anmälaren respektive programföretaget räcker för att sakligheten ska vara möjlig att bedöma. Granskningsnämnden genomför inte den mer ambitiösa kontroll av sakläget, som skulle krävas för att på rimlig grund kunna konstatera om anmälda inslag uppfyller saklighetskravet eller inte. I de åtta fall som undersöks närmare i denna rapport kan följande problem observeras:

  • Friande beslut har fattats trots att sakläget inte blivit tillfredsställande klarlagt, ibland till och med felaktigt beskrivet i de handlingar som ligger till grund för beslutet. Det kan bero på att vare sig anmälaren eller programföretaget har försett nämnden med ett tillräckligt uttömmande eller ens korrekt underlag.
     
  •  Det räcker i princip att programföretaget i sitt yttrande anför att den aktuella sakuppgiften kommer från en trovärdig källa för att nämnden ska fria. Men programföretagen ger i yttranden i vissa fall en felaktig bild av källäget, exempelvis genom att på ett missvisande sätt referera till källor som kan vara muntliga eller uppgifter som publicerats i andra medier.
     
  • Även när sakläget tycks vara korrekt beskrivet i beslutsunderlaget så kan publiceringar som sammantaget ger en skev eller till och med felaktig beskrivning av sakläget frias. Granskningsnämnden gör då bedömningen att det sakliga fel som förekommit inte har en tillräckligt viktig betydelse för att kravet på saklighet ska anses ha brutits. Rapporten presenterar fall där den slutsatsen kan ifrågasättas.

    Rapportens övergripande slutsats är att systemet med en granskningsnämndmsom garant för att programföretagens sändningar kännetecknas av saklighet inte fungerar. Det går inte att trovärdigt slå fast i vilken mån SVT och SR uppfyller kravet på saklighet med rådande modell för granskning.


     
Mer rapporter