Timbro Medieinstitut

Timbro medieinstitut (TMI) granskar medierapportering och analyserar mediernas utveckling. Utgångspunkten är att en offentlig sfär där tankar och åsikter fritt kan mötas gynnar en demokratisk samhällsutveckling.

Under lång tid har medierna kunnat erbjuda en sådan sfär genom ett system av normer, institutioner och organisationer. Nu är det systemet delvis i gungning. Medierna befinner sig i en period av snabba förändringar och stora utmaningar. Ny teknologi, nya vanor och nya marknader har förändrat förutsättningarna för journalistik och publicistik. Samtidigt som den tillgängliga informationsmängden växt sig större än någonsin ökar möjligheten både för journalister och konsumenter att välja bort den kunskap och de perspektiv som inte passar oss.

TMI försöker hitta nya perspektiv och finna svar på viktiga frågor. Hur påverkas vår offentlighet när gamla medieaktörer försvinner och nya tillkommer? När sociala medier tar över distributionen av nyheter? När journalistprofessionen försvagas? När de statliga Public service-företagen konkurrerar om samma läsare som privata aktörer? När medier intar en aktivistisk roll och driver politiska frågor? När fakta ses som föränderliga och subjektiva?

Kort sagt – TMI undersöker och diskuterar hur medierna kan och bör agera för att även i framtiden bidra till ett fritt och öppet samhälle.

TMI fokuserar särskilt på

Mediernas bevakning av företagande och näringsliv
Public Service roll i det nya medielandskapet
Medier och information ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv
Medieetik i praktiken – vad innebär egentligen begrepp som allmänintresse, opartiskhet och saklighet?

För att kunna utföra sin uppgift så bra som möjligt är TMI beroende av tips. Har du upptäckt en felaktig publicering? Har du själv drabbats av osaklig mediebevakning? Eller är du en journalist med förslag på ämnen att ta upp? I så fall – varmt välkommen att höra av dig! 

Andreas Ericson
E-post: andreas.ericson@magasinetneo.se
Telefon: 0701-479707

ISBN:  978-91-87709-85-2
Sidor:  36

Mediers gullegrisar

Författare:  Mats Olin
Publiceringsdatum:  1 juli, 2015

–  Medier lovar sin publik att granska samhällets makthavare, och granskningsrollen är en väsentlig del av demokratin. Vissa maktha­ vare får sin makt inte genom formella uppdrag, visar forskningen, utan via inflytande över medier och opinion. Det gäller exempelvis Naturskyddsföreningen.

–  Naturskyddsföreningen tar stor plats i medier och har därmed makt över opinionen och politiken. Men det är bara i undantagsfall som föreningen som organisation eller dess argument granskas kritiskt av medier. Tvärtom finns det många exempel på hur larmande och skrämmande uppgifter från Naturskyddsföreningen lett till omfat­ tande publicitet utan att medier låtit alternativa källor ge sin bild, och där forskare i ett senare skede uttalat sig kritiskt mot uppgif­ terna.

–  Medier behandlar inte Naturskyddsföreningen som en makthavare. Trots att föreningen har uttalade ambitioner att påverka politiken och lagstiftningen, och dessutom har betydande resurser att utöva påverkan är det bara i undantagsfall som redaktioner väljer att kritiskt granska. Det finns en oförmåga eller ett ointresse bland medier att problematisera kraven på miljöåtgärder, ställa dem mot andra prio­ riteringar och utvärdera om de är effektiva eller rent av kontrapro­ duktiva. Det rimmar illa med mediernas uppgift att granska makten.

–  Genom att ständigt återkomma till problemformuleringar som ligger nära Naturskyddsföreningens egna, och bara i undantagsfall vända på perspektiven, blir rapporteringen ensidig.

–  Särskilt vid ett tillfälle det gångna året har kritik mot Naturskyddsför­ eningens argument förmedlats av medier. Det handlade då om fors­ kares kritik mot fokuseringen på ekologisk mat. Men många medier valde att snarare lyfta fram kritik mot forskarna. När Naturskydds­ föreningen och en forskare debatterar i P1 Morgon är det forskaren som får de tuffaste frågorna.

–  Ett exempel på Naturskyddsföreningens gräddfil till medieutrymme är när Dagens Nyheter tar material om gruvor rakt av från Natur­ skyddsföreningen utan att slutsatserna får bemötas. Den mest gran­ skande svenska redaktionen – Uppdrag Granskning – har granskat en rad ideella organisationer, men någon granskning av Naturskydds­ föreningen har vi inte funnit.

– En möjlig förklaring till bristen på granskning är att de värderingar som Naturskyddsföreningen står för och föreningens arbetssätt som kravställare på politik och myndigheter, ligger nära hur journalister ser på sig själva.

Mer rapporter