Timbro Medieinstitut

Timbro medieinstitut (TMI) granskar medierapportering och analyserar mediernas utveckling. Utgångspunkten är att en offentlig sfär där tankar och åsikter fritt kan mötas gynnar en demokratisk samhällsutveckling.

Under lång tid har medierna kunnat erbjuda en sådan sfär genom ett system av normer, institutioner och organisationer. Nu är det systemet delvis i gungning. Medierna befinner sig i en period av snabba förändringar och stora utmaningar. Ny teknologi, nya vanor och nya marknader har förändrat förutsättningarna för journalistik och publicistik. Samtidigt som den tillgängliga informationsmängden växt sig större än någonsin ökar möjligheten både för journalister och konsumenter att välja bort den kunskap och de perspektiv som inte passar oss.

TMI försöker hitta nya perspektiv och finna svar på viktiga frågor. Hur påverkas vår offentlighet när gamla medieaktörer försvinner och nya tillkommer? När sociala medier tar över distributionen av nyheter? När journalistprofessionen försvagas? När de statliga Public service-företagen konkurrerar om samma läsare som privata aktörer? När medier intar en aktivistisk roll och driver politiska frågor? När fakta ses som föränderliga och subjektiva?

Kort sagt – TMI undersöker och diskuterar hur medierna kan och bör agera för att även i framtiden bidra till ett fritt och öppet samhälle.

TMI fokuserar särskilt på

Mediernas bevakning av företagande och näringsliv
Public Service roll i det nya medielandskapet
Medier och information ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv
Medieetik i praktiken – vad innebär egentligen begrepp som allmänintresse, opartiskhet och saklighet?

För att kunna utföra sin uppgift så bra som möjligt är TMI beroende av tips. Har du upptäckt en felaktig publicering? Har du själv drabbats av osaklig mediebevakning? Eller är du en journalist med förslag på ämnen att ta upp? I så fall – varmt välkommen att höra av dig! 

Andreas Ericson
E-post: andreas.ericson@magasinetneo.se
Telefon: 0701-479707

Debatt från London om BBC:s framtid

31 mars, 2015

Från vänster: James Heath (BBC), Janet Daley (The Telegraph), Simon Jenkins (The Guardian), Tim Congdon ("Privatise the BBC"), Patrick McIntosh ("Voice of the Listener and Viewer") och Steve Davies (historiker) Foto. Erik Thyselius

”Hur stort ska BBC vara?”, ”Vad ska BBC syssla med?”, ”Bör vi ens ha ett BBC?”; i samband med att stadgan som fastslår public servicegigantens syfte snart ska förnyas, har debatten om BBC:s framtid åter blivit aktuell.  I London anordnade därför Institute for Economic Affairs (IEA), en marknadsliberal tankesmedja som ingår i Timbros europeiska nätverk, en paneldiskussion som gick under namnet ”The Future of the BBC”. TMI:s reporter Erik Thyselius var på plats för att bevaka seminariet.      

BBC:s hela verksamhet, det vill säga hur man ska finansieras och vad som ska vara dess syfte regleras av en ”Royal Charter” (ungefär ett slags kunglig stadga) som förnyas var tionde år av det brittiska parlamentet. Varje gång det sker finns det alltså möjlighet för de som vill ändra på BBC:s utformning att försöka utöva sitt inflytande. Något förenklat kan man säga att striden står mellan tories och ägare av kommersiella medier, som vill minska BBC:s storlek och inflytande, och Labour som föredrar status quo.

För oss i Sverige framstår den här politiserade processen av public service förutsättningar förmodligen som ganska främmande. I februari släpptes även en utredning från det brittiska kulturdepartementet i syfte att förebereda arbetet med den nya stadgan, där man undersökte förutsättningarna för BBC i framtiden.  

Några av slutsatserna var att TV-licensen bör avvecklas på sikt, att BBC är för breda i sitt utbud och därför skadar andra marknadsaktörer, samt att styrning och ansvarsutkrävande har fungerat för dåligt.

Det är bland annat mot den bakgrunden som IEA anordnade paneldiskussionen ”The Future of the BBC”. Under ledning av dess ordförande Mark Littlewood debatterade de fem inbjudna talarna BBC för en kväll: James Heath (ansvarig för policyutveckling på BBC), Janet Daley (kolumnist på The Daily Telegraph), Tim Congdon (debattör och författare till ”Privatise the BBC”), Simon Jenkins (journalist på The Guardian), Patrick McIntosh (styrelseledamot i ”Voice of the Listener and Viewer”) och dr. Simon Davies (historiker och ansvarig för IEA:s utbildningsprogram).

 IEA:s ordförande Mark Littlewood

James Heath, som representerade BBC, började med att ge sin syn på vilken roll public service hade i samhället och försvarde dess ställning.

-Ända sedan den förra kungliga stadgan fastslogs 2006 har räckvidden för BBC ökat, förtroendet för BBC har ökat och folks uppfattning om kvalitén hos de program som BBC producerar har ökat.   

Givet att dess uppdrag är att informera, lära ut och underhålla är det fel att se BBC som en anomali på en i övrigt perfekt marknad. Eftersom målet med BBC:s verksamhet är att nå ut till så många som möjligt är TV-licensen den bästa lösningen, ansåg Heath.  

Janet Daley var inte lika entusiastisk över BBC:s existens. För att visa på det, enligt henne, absurda med BBC använde hon följande metafor.

-Tänk er en stad där det i utkanten finns några privata matbutiker och i dess mitt en gigantisk stormarknad. Det är folkets ”public-service” leverantör, som till kraftigt subventionerade priser dumpar gratis mat till alla hem, tack vare en kylskåpslicens som alla hushåll som äger ett kylskåp tvingas ha. Och varje gång någon av de små privata butikerna lanserar en ny produkt säger den här stormarknaden: det där kan vi också göra! Och vi erbjuder det gratis dessutom!

Varje gång BBC startar en ny hemsida, kanal eller ”on-demand”-tjänst för att matcha sina konkurrenter fungerar det på precis samma sätt, menade Daley.   

Simon Jenkins var mildare i sin dom över BBC. Han började med att förklara att mycket av det BBC gör faktiskt är väldigt bra men höll med Daley på flera punkter. BBC är alldeles för stort, byråkratiskt och oemottagliga för att ändra på sina interna rutiner, förklarade han.  Jenkins förslag var att skrota licensen och ersätta den med en abonnemangslösning, där man bara betalade för de tjänster och program man ville använda och titta på. Med tanke på det folkliga stödet för BBC skulle de flesta människor skaffa ett sådant, trodde han.

-Min slutpoäng är att det inte är omöjligt att hitta en modell som behåller självständigheten och kvalitén hos BBC och samtidigt tvingar den till att bli mindre.

Näst på tur var Tim Congdon. Han gick ut hårt och menade att den tekniska utvecklingen för länge sedan gjort att TV-licensen blivit utdaterad. I takt med att TV-konsumtionen blir alltmer internationell blir det ohållbart med en utsändare som finansieras på nationell basis, argumenterade Congdon.

-BBC har stora problem med vikande tittare i framtiden även om TV-licensen blir kvar eftersom den yngre publiken försvinner. Jag vill att BBC ska överleva men den ska vara konkurrensutsatt och tävla med aktörer som till exempel Google, avslutade han.

Patrick McIntosh var betydligt mer positiv till BBC. Han förklarade att han var en anhängare av liberala ideal och idén om en minimal stat, men att en sådan endast kunde bli verklighet om det fanns ett utbildningssystem i världsklass. I det brittiska samhället är public service den främsta källan till bildning för alla sociala klasser och därför skulle det vara katastrofalt om Tv-licensens skrotades, menade McIntosh.

- Det är bara att se på Nya Zealand som ett varnande exempel, där skrotade man public service på 1980-talet och det som hände var absolut förskräckligt.

Sist ut var Steve Davies. Debatten om teknikutvecklingen och licensfrågan skymmer den grundläggande frågan om vad som ger public service dess existensberättigande, menade han. I takt med att allt fler aktörer producerar material som man tidigare endast trodde att BBC kunde erbjuda blir det svårare och svårare att försvara public service. Davies poäng var att det aldrig varit så svårt att försvara BBC:s särställning i takt med att mediekonsumtionen blir alltmer fragmentiserad.

-I en mening går vi tillbaka till en tid som rådde innan det sena 1800-talets standardiserade massmediekonsumtion. Den världen är också mer pluralistisk, mer komplicerad, mer rörig och framförallt mer intressant.    

Mark Littlewood frågade sedan om vad panelen ansåg att BBC absolut inte borde syssla med. Flera av talarna ansåg att BBC inte borde producera något som helst material för webben, eftersom det slår ut lokala nyhetsmedier.

-Tidningarna håller på att dö ut och de kommer inte att överleva om de ska konkurrera med  en nyhetsförmedlare som BBC, som har en budget motsvarande ett mindre land. Det är groteskt! utbrast Janet Daley.

James Heath höll inte med och menade tvärtom att BBC borde satsa ännu mer på nyheter online och i mobilen. I USA och på andra marknader där BBC inte är aktiva har man också en mediekris, vilket Heath tog som ett bevis på att BBC inte skadar de kommersiella tidningarna i Storbritannien.  

Därefter fortsatte diskussionen om hur public service borde finansieras och flera i panelen landade i att en abonnemangsmodell förmodligen var den bästa lösningen. Hur licensfrågan i Storbritannien avgörs kommer med största sannolikhet även att påverka den svenska debatten om public service framtid.

Det här är även den avslutande delen i TMI:s temaserie om BBC. Missa inte de tidigare delarna under nedanstående länkar:

Opartiskheten inom brittisk public service blir regelbundet utvärderad

BBC:s rapportering om näringslivet utvärderad

För den som vill ta del av hela seminariet från IEA finns det även att se här.

 

ERIK THYSELIUS

 

 

Utvald artikel: 
Mer nyheter & kommentarer